Interoperabilitet - vilka vill egentligen ha det?

När jag började på MSB någon gång i forntiden var ett av mina uppdrag att representera myndigheten i E-delegationens arbetsgrupp. Jag blev litet överraskad över att MSB:s huvuduppdrag i delegationen inte var informationssäkerhet utan att driva frågan om interoperabilitet. Det ska villigt erkännas att detta inte var en fråga som jag ägnat så mycket tankearbete men ganska snart insåg jag att detta ju var nyckeln till kontinuitet i den informationshantering som stödjer samhällsviktig verksamhet. Och kontinuitet var och är ju faktiskt MSB:s huvuduppgift. Litet nedslagen blev jag därför när en av arbetsgruppens huvudaktörer från regeringskansliet glad kom hem från en utflykt till USA med den medhavda reklamfilmen från Microsoft som utgavs visa oss bondläppar hur framtiden skulle gestalta sig.

Nåväl, ju mer man tänker på interoperabilitet desto mer avgörande blir dess betydelse för vårt digitala samhälle. Inte minst tänker jag på det alla dessa gånger när snillen spekulerar om ett stort gemensamt vårdsystem för alla vårdverksamheter. Att säga något sådant är en tydlig indikator på att man inte förstår någonting alls. Vad som behövs är en begreppsmässig och teknisk plattform så att alla nödvändiga tjänster kan fungera tillsammans - d.v.s. interoperabilitet.  Det är svårt att inte försöka se en kontrafaktisk verklighet där exempelvis Region Skåne lagt ner sina miljarder på att försöka skapa denna gemensamma grund istället för att i åratal vrida sig i en amerikansk systemjättes dödskram.

Men var bedrivs en utvecklingsprocess inom detta område? Vare sig DIGG eller E-hälsomyndigheten har i sin instruktion något uppdrag att arbeta med interoperabilitet. Inte heller MSB. Däremot nämns öppna data på flera ställen i DIGG:s instruktion som här:

främja öppen och datadriven innovation samt  tillgängliggörande och vidareutnyttjande av öppna data från  den offentliga förvaltningen

Interoperabilitet tycks alltså inte vara högt prioriterat i svensk offentlig digitalisering vilket kan tyckas märkligt när det till och med finns en europeisk interoperabilitetsstrategi sedan 2017 och dessutom ett gemensamt ramverk. DIGG har istället omvandlat den tämligen konkreta europeiska strategin till ett i mitt tycke uddlöst ramverk för digitalisering. I ramverket hänvisas visserligen till strategin men det är svårt att se några faktiska spår av den i ramverket, än mindre att det följs upp någon praktisk handling.  De starkaste livstecknen kommer från Esam som har en utredning på gång som förväntas levereras i december i år och ett utvecklingsprojekt inom Inera. Det gör inte att det går att urskilja en "master plan" för interoperabilitet.

När jag nu paradoxalt nog fått upp ögonen för den försvunna interoperbiliteten är det också den slående tomheten i alla de artiklar och konferenser om digitalisering och AI, hur vi "ligger efter", att vi måste bli "bättre", hur det måste satsas mer osv., osv. Ingen verkar påfallande intresserad av interoperabilitet trots att den nog måste ses som själva förutsättningen för en långsiktig digitalisering. Då tänker jag även på arkivperspektivet där jag har svårt att förstå hur ett bevarande av digital information ska kunna ske utan definierad interoperabilitet. Det är ju inte första gången jag litet avundsjukt sneglar österut till Finland där man både har en lagstiftning och en interoperabilitetsplattform.

Jag har antal gånger skrivit om hur mycket större intresset är för öppna data i förhållande till att utveckla offentlighetsprincipen till exempel här, alltså att intresset är mycket större för att stödja företagande än att utveckla demokratin. Finns det en liknande (fel)prioritering mellan öppna data och interoperabilitet? Tanken slog mig när jag hörde senaste avsnittet i podden Stormens utveckling där Liv Strömqvist pratar om interoperabilitet av alla ämnen! Hon referar till Cory Doctorow och hur hans tankar kan kopplas samman med interoperabilitet. Väldigt kort kan sägas att Doctorow hävdar att anti-trustlagstiftning blivit alltmer tandlös sedan Ronald Reagan vilket lett till en allt starkare monopolisering inte bara i USA utan också i resten av världen. Väl värt en lyssning! Den minnesgoda kommer säkert ihåg Zuboffs beskrivning av fenomenet när det gäller de stora it-jättarna. Detta gör det uppenbart att inte alla uppfattar interoperabilitet som något positivt utan att inlåsningseffekter snarare kan ses som en feature för företaget vilket det dock inte är för kunden. Detta gäller vård-it men jag tror det är lika tydligt i fråga om exempelvis Microsoft som i det närmaste har ett de facto-monopol i den kommunala sektorn. Att regering på regering i Sverige valt att lyfta fram synpunkter från samma bolag i digitaliseringsråd på digitalseringsråd m.m. har varit motsatsen till ett aktivt antitrust-arbete på digitaliseringsområdet. Det kanske är i detta perspektiv som det lama intresset för interoperabilitet ska ses?

Förlåt detta inlägg där jag ägnar mig åt att JAQa. Sannolikt har jag missat en massa bra grejer som pågår och är självklart tacksam för att upplysas om detta. Utifrån det jag sett hittills drar jag dock slutsatsen att det är dags för en tydlig samordnad renässans för interoperabiliteten.