Liten manual för att gå på konferens

Det här kommer att bli ett riktigt kasta-sten-i-glashus-inlägg med tanke på att jag själv är en ständig pratare på konferenser av olika slag. Den välvillige kan ju tolka inlägget som en del i kampen för självinsikt.

Av någon anledning har konferenser blivit en central form för kunskapsinhämtning inom vissa områden. Inte bara så att många vill gå på konferens utan också något som uppfattas som legitimt att låta inkräkta på arbetstiden och lägga pengar på av arbetsgivaren. Jämför med att fråga om man kan få sitta och läsa en bok en dag.

När jag läser konferensprogrammen ställer jag mig dock frågan om till vilken del det handlar om kunskapsöverföring och till vilken del det handlar om marknadsföring av en tjänst eller en leverantör. En särskild genre av konferensinnehåll är kombinationen av en representant från en verksamhet och en leverantör. Detta kallas ofta för "Praktiska exempel" eller motsvarande. Detta förekommer ju även i andra sammanhang som jag skrivit om bland annat här och här men jag uppfattar det som särskilt populärt i konferenssammanhang. Sannolikt är det programpunkter som ska ge en känsla av välbehövlig verklighetsförankring. Problemet är bara att många av de underbara ting som presenteras aldrig genomförts i verkligheten, än mindre utvärderats.

För att en konferens inom digitalisering och AI ska vara meningsfull måste man därför ha vissa metoder för att värdera alla de utsagor som görs och plöja sig fram mindre trovärdiga eller rent av irrelevanta kommunikatörer.

Själv använder jag följande tumregler för att något orientera mig:

• Vad har personen som pratar för roll och kunskapsbakgrund? Är det en person som utger sig för att vara "expert" inom allt från cybersäkerhet till desinformation till AI till utrikespolitik blir jag tveksam till hur denne någon kan tillskansat sig djup kunskap inom alla disparata områden samtidigt.
• Har hen som hävdar en tjänsts, en produkts eller ett arbetssätts förträfflighet något egen erfarenhet av att arbeta i praktiken i en pågående verksamhet?
• Har hen haft eget ansvar i för att lösningen ska fungera i det organisatoriska sammanhanget och behövt göra avvägningar med andra uppgifter/ansvar som organisationen har?
• Har lösningen VERKLIGEN genomförts eller är det hela i ett planerings- eller teststadium?
• Finns det en genomarbetad metodbeskrivning som även innehåller någons slags konsekvensanalys? Kan man få ta del av den?
• Har en ordentlig utvärdering gjorts, helst av utomstående part - inte projektmedlemmar - av att de fördelar som som antagits bli följden verkligen uppnåtts?
• Går det att få ta del av en kostnadsberäkning, inklusive kostnad för organisationens egen tid? Kostnadsberäkningen ska då inte bara gälla utveckling och införande utan även löpande förvaltningskostnader.
• Finns det en redovisning av informationsklassning, konsekvensbedömning och riskanalys? Har framtagandet åtföljts av en säkerhetsprocess där nödvändiga säkerhetsåtgärder identifierats och kostnadsberäknats?
• Går det att förstå hur lösningen ska kunna integreras i ens egen arkitektur eller miljö?
• Finns det arkivperspektiv medtaget, hur länge och hur informationen ska bevaras? Detta innebär även stöd för gallring och export till digitalt långtidsbevarande med bibehållen informationskvalitet.
• Deltar en leverantör i presentationen måste man ställa sig frågan om det inte är en del i marknadsföring än en kunskapsöverföring.
• Används mycket känsloladdade ord som "mod", "rädsla" är det ofta ett tecken på att de mer hållfasta argumenten kanske saknas och att man övergått till övertyga med känslor.

Naturligtvis kan man inte hinna med att checka av alla frågor under själva konferensen men då bör man göra det i efterhand INNAN man kommer som en glädjebringare till den egna organisationen.