Prick-till-prick-teckning på samhällsnivå

Jag läste en så fantastisk metafor i Jennifer Clements roman Gun love. Romanen handlar Pearl och hennes mamma Margot som bor i baksätet i en bil. Miljön är den där sortens misär som bara finns i USA med hemlösa människor som helt saknar riktning i sitt liv. Redan tidigt i boken finns följande passus:

Mamma och jag flyttade in i Mercuryn när hon var sjutton och jag var nyfödd. Så den bilen, som stod i utkanten av en trailerpark mitt i Florida, var det enda hem jag kände till. Livet var en prick-till-prick-teckning och vi bekymrade oss inte stort om framtiden.

Bilden av prick-till-prick-teckningen hakade fast i mig och jag fick en stark känsla av hur de här romanfigurerna levde sitt liv. Så är det ju ofta med god litteratur, den lever vidare inom en. Men hjärnan är en märklig sak och vips började jag associera metaforen med hur jag uppfattar digitalisering och informationssäkerhet på samhällsnivå, som prickar till synes utan samband. Finns det en dold teckning under prickarna så kan i alla fall inte jag se den.

Att jag började tänka på det berodde på den nya rapport som regeringens uppdrag tagits fram av sju myndigheter om säkert och effektivt informationsutbyte i offentlig förvaltning . Lustigt nog var varken MSB eller någon annan myndighet med säkerhetsprofil bland de sju myndigheterna trots att uppdraget rörde just säkert informationsutbyte. Detta var säkert en bakgrund till de slängar som slungades från MSB på sociala medier men efter en genomläsning av rapporten får det sägas att de avsnitt som skrivits om säkerhet knappast skrivits av någon med erfarenhet från detta område. Att Försäkringskassan är en av de myndigheter som ingått i arbetet med att ta fram rapporten känns aningen illavarslande när man läser budgetproppen där det står om Försäkringskassans allt större roll som intern it-leverantör i staten:

Säker och samordnad it-drift Försäkringskassan har påbörjat anslutning av sex myndigheter inom regeringsuppdraget att er- bjuda samordnad och säker statlig it-drift (Fi2017/03257/DF). Intresset är stort och flera statliga myndigheter har inlett dialog med Försäkringskassan med avsikt att ansluta sin it- drift.

Förhoppningsvis är det andra som ska stå för den leveransen än de som skrivit om säkerhet i rapporten.

Ändå är rapporten positiv i andra avseende, främst genom att man pratar om en gemensam digital infrastruktur. Detta är något jag försökt driva i olika sammanhang utan påtaglig effekt. Jag vill självklart inte framhäva min egen roll utan bara säga att detta är en inriktning som tidigare saknats på ett mer uttalat sätt och som jag tror i sig har en tydligt säkerhetshöjande effekt. Att notera detta positiva anslag känns viktigt även om den stora bilden av infrastrukturen inte kan anas och på sin höjd tre prickar sammanfogats.

Problemet är inte endast att det tycks sakna en ritning för utveckling av digitaliseringen utan även för samhällets informationssäkerhet. MSB:s handläggare (ja, jag vet att hen liksom många andra tjänstemän friskriver sig på sociala medier genom att hävda att de ”twittrar som privatperson” – ett oskick jag beskrivit här) ansåg att rapporten var ett ”hafsverk” och att rapportförfattarna inte tagit till sig MSB:s synpunkter. Nyfiken som jag efterfrågade jag då de diarieföra synpunkter som det hänvisades till och fick ut detta mail.

Det avslöjar inte mycket av ett eventuellt infrastrukturellt synsätt. Informationssäkerhetsområdet tycks alltså ha sin egen mycket ofullständiga prick-till-prick-teckning. Liksom arkivväsendet som även det har en stor betydelse för den offentliga informationshanteringen.

Sammantaget så är planeringen av vår gemensamma informationshanteringsinfrastruktur uppenbart fragmentiserad och där olika myndigheter ritar sina prickar oberoende av varandra trots att de åtminstone borde vara i samma teckning. I detta dystra scenario är det inspirerande att snegla österut. I Finland har nämligen antagits en ny lag med om informationshantering inom den offentliga förvaltning. I propositionen som låg till grund för lagen ges inriktningen:

Det är fråga om en allmän lag som ska reglera informationshanteringen inom den offentliga sektorn. Lagen avses gälla all informationshantering som sker inom myndigheternas verksamhet. Genom lagen säkerställs en enhetlig förvaltning och en informationssäker behandling av myndigheternas informationsmaterial i syfte att genomföra offentlighetsprincipen. Dessutom har lagen bestämmelser om elektronisk överföring av information mellan olika myndigheters informationssystem. Genom regleringen effektiveras myndigheternas informationshantering så att myndigheterna kan tillhandahålla förvaltningskunderna sina tjänster på ett kvalitativt sätt som är förenligt med god förvaltning och kan sköta sina uppgifter på ett resultatgivande sätt. Syftet med lagen är att främja också interoperabiliteten mellan informationssystemen och informationslagren.

Lagen träder i kraft vid årsskiftet och innebär också att en informationshanteringsnämnd ska säkerställa samordningen mellan informationshantering (inklusive arkiv), digitalisering och informationssäkerhet. I dagarna har även en ny cyberstrategi antagits.

För mig förefaller denna ordning mycket ändamålsenlig särskilt om det även blir ett gemensamt myndighetsansvar. I Sverige skulle det kunna kopieras så att DIGG får skärpa till sig och samtidigt överta ansvaret för samhällets informationssäkerhet och se till att det blir integrerat i hela digitaliseringensprocessen. De myndigheter som redan idag framför allt är intresserade av internationella antagonistiska hot och cyberkrig kan fortsätta med detta med gott samvete. På detta sätt skulle prickarna åtminstone fyllas i på samma teckning.

Jag vet att detta är en överdriven förenkling och att det inte går att dra snörräta linjer mellan olika säkerhetsområden men jag tror vi måste komma tillbaka till en situation där normallägets funktionalitet respekteras och där bygget av en gemensam infrastruktur kan ske med god säkerhet.