Dags för SKR att inte bara byta namn

Ibland är man tvungen att återvända till gamla jaktmarker. Där är jag nu. Efter en sensommar och höst då  jag funderat en hel över Inera och i förlängningen SKR blev frestelsen för stor och jag började plocka fram gamla luntor ur bokhyllan. Luntor som jag framför allt samlat på mig när jag började forskarutbildningen i ekonomisk historia med ambitionen att skriva en avhandling om landstingens roll i den svenska modellen. Sedan kom barn och livet emellan så det blev aldrig mer än en ambition. Däremot ledde det till ett fortfarande pågående stort intresse för den regionala styrningen och sjukvård samt, som sagt, till en inte obetydlig samling litteratur i frågan.

Livet är cirkulärt och nu gläds jag över att återigen ha anledning att dyka in mina gamla böcker (verkligen gamla). Jag läser om hur Svenska Landskommuners Förbund, Svenska Landstingsförbundet och Svenska Stadsförbundet via Landstings- respektive Kommunförbundet utvecklats till SKR. Från att ha varit renodlade arbetsgivarorganisationer med uppgift att ge medlemmarna stöd i förhandlingarna med de anställdas organisationer har SKR nu utvecklats till en organisation med ständigt växande antal anställda och som lika kontinuerligt påtar sig nya operativa uppgifter. Mycket stora skattemedel fördelas via SKR och en inte på alldeles anspråkslös summa (understatement) går till SKR:s egen interna organisation, se budgeten på sida 49 i denna redovisning jag fått ut från SKR.

Alltså c.a. 20 kronor per medborgare och år enligt SKR själva. Slutligen leds SKR av indirekt valda politiker som även har kontroll över de bolag som ingår i SKR-sfären.

Enligt svensk lagstiftning ska offentlighetsprincipen tillämpas i alla myndigheter (inklusive kommuner och regioner) samt kommunala bolag m.m.. I OSL 2 kap står det följande:

3 §   Vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av allmänna handlingar hos myndigheter ska i tillämpliga delar gälla också handlingar hos aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Sådana bolag, föreningar och stiftelser ska vid tillämpningen av denna lag jämställas med myndigheter.

Kommuner och landsting ska anses utöva ett rättsligt bestämmande inflytande om de ensamma eller tillsammans
1. äger aktier i ett aktiebolag eller andelar i en ekonomisk förening med mer än hälften av samtliga röster i bolaget eller föreningen eller på något annat sätt förfogar över så många röster i bolaget eller föreningen,
2. har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i styrelsen för ett aktiebolag, en ekonomisk förening eller en stiftelse, eller
3. utgör samtliga obegränsat ansvariga bolagsmän i ett handelsbolag.

Vid tillämpningen av andra stycket 1-3 ska inflytande som utövas av en juridisk person över vilken en kommun eller ett landsting bestämmer på det sätt som anges i de nämnda punkterna anses utövat av kommunen eller landstinget.

Första stycket gäller också för handlingar som efter medgivande av en kommun eller ett landsting för viss bestämd tid förvaras hos aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar eller stiftelser där kommuner eller landsting tidigare har utövat ett rättsligt bestämmande inflytande.

Vad som föreskrivs om kommuner och landsting i första-tredje styckena tillämpas också på kommunalförbund.

För en ytlig betraktare förefaller SKR uppfylla alla kriterier som t.ex. att kommuner/regioner utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Ändå omfattas inte SKR av offentlighetsprincipen, ett förhållande som är allt mer förvånande ju mer man tänker på det. Bristen på insyn i en politiskt styrd organisation med den makt SKR har är en anomali i det svenska systemet som sannolikt har sin upprinnelse i de ursprungliga förhandlingsorganisationernas uppgifter. I arbetsgivarorganisationer med enda syfte att förhandla arbetsvillkor kan möjligen hemlighetsmakeriet accepteras – i en organisation som för kommuners och regioners talan i en mängd frågor, opinionsbildar på ett inte helt okontroversiellt sätt och dessutom leder allt fler operativa verksamheter kan det det inte. Inte minst att det inte går att utkräva ansvar borde ses som en mycket missklädande fläck i det offentliga Sverige.

Att slutna sällskap inte är nyttiga ens för sig själva är en ganska uppenbar slutsats efter debaclet i Svenska Akademien. Samma faror av vänskapskorruption lurar i SKR, dessutom är man utsatta för ett starkt kommersiellt tryck i exempelvis digitaliseringsfrågorna. Vad synen att digitalisering är lösningen på i princip alla samhällsfrågor bygger på när inga seriösa siffror som underbygger detta väcker frågan vems intressen som egentligen tjänas av SKR. Ökad öppenhet i denna och andra frågor skulle ställa krav på samma typ av underlag och ansvar som i de kommuner och regioner som skickat delegater till SKR. Istället urlakas den demokratiska processen markant i och med överförandet av frågor till SKR.

Det finns även andra skäl att göra en reglering i OSL så att även SKR omfattas av kraven på offentlighet och sekretess. Ett starkt sådant är att SKR allt mer fungerar som en mellanstation mellan statliga och kommunala myndigheter också kan komma att hantera känslig information som rör exempelvis informationssäkerhet. Eftersom OSL inte gäller kan det vara svårt för myndigheterna att reglera eller överblicka hur informationen hanteras i föreningen SKR. Samtidigt är det svårt för kommuner och regioner att ifrågasätta att lämna ut information om sina förhållanden till SKR.

Ytterligare ett skäl är kopplingen till arkivlagen som ställer krav på att allmänna handlingar ska bevaras inte bara av insynsskäl utan även för att garantera rättssäkerhet och möjlighet till forskning. Risken för att den helt offentligt finansierade verksamheten SKR med sin allt tyngre samhällsroll inte lämnar ett bra forskningsmaterial efter sig är överhängande.

Min enkla poäng är att om SKR agerar som en myndighet ska man behandlas som en myndighet. Det är dags för SKR att inte bara byta namn utan även vara beredda att ta ansvar i förhållande till sitt inflytande. Hur OSL och kanske TF behöver förändras och kompletteras med en rad som inkluderar SKR i dess räckvidd bör vara en ganska enkel juridisk manöver (jag är ju inte jurist så jag kan ju unna mig att ta lätt på frågan). Sannolikt är det en betydligt svårare politisk process att tvinga ut SKR:s makthavare ur den så behagliga hemliga stugvärmen men icke förty är detta vad demokratisk anständighet kräver.