Ganska ofta tycker jag vi är vilse i tiden. Jag är skadad av historiska studier och är som ett vandrande janusansikte eftersom jag bär på en djupt rotad övertygelse att vi inte förstår någonting av nuet och framtiden om vi inte förstår gårdagen.

En av nuets stora teman är digitalisering och AI som ofta framställs som något mycket nytt och "modernt". Många har påpekat att det för svenskar är en åtråvärd egenskap att vara just "modern" vilket stärkt en internationell trend ännu mer hos oss. En trend både bestående av verklig utveckling och av hype. Ett intryck är att hypen varit ovanligt stor i Sverige jämfört med andra länder, kanske för att vi så gärna vill vara moderna.

Därför känns det extra viktigt att skärpa blicken och ta del av det historiska sammanhanget eftersom det kan ge en viktig förståelse om vår nuvarande situation.

Gissa då min glädje och nästan upphetsning när jag hittade Maktens maskiner. Hur stora datorer moderniserade folkemmet, utgiven 2024 och som också går att ladda ner som pdf här. Historieskrivningen inleds vid åren runt 1950 då arbetet med stordatorerna Bark och Besk tog fart och tar därefter upp utvecklingen inom Försvarsmakten, Skattverket, Försäkringskassan (under deras dåvarande namn), verkstadsindustrin samt övervakning av el och tågtrafik. Man hinner även med ett avsnitt om de kritiska synpunkter som funnits under perioden rörande bland annat integritet och sårbarhet.

Boken har en lång tillblivelsetid och bygger inte i ringa grad på ett källmaterial som samlades in i ett dokumentationsprojekt under 2005-2009. Under detta projekt genomfördes inte bara traditionell materialinsamling utan man genomförde även 47 vittnesseminarier. I seminarierna deltog framför allt specialister, dvs mellanskiktet mellan beslutsfattare och vanliga användare. Seminarierna har skapat ett helt unikt och mycket värdefullt material om en teknikhistorisk period som är mycket ofullständigt beskriven i övrigt.

Själv är jag inte tillräckligt tekniskt kunnig för att fullt ut kunna uppskatta de mer djuplodande beskrivningarna av tekniska tillämpningar men det finns så mycket mer att hämta här. Framför allt är det den breda beskrivningen av framväxten och nedgången av det svenska välfärdssamhället som tydligt framträder som en bakgrund till utvecklingen av stordatorer och den efterföljande datoriseringen. Ett intryck är att statens roll vid implementering av ny teknik under perioden efter andra världskriget och fram till mitten av 1980-talet var betydligt mer strategisk och styrande än den vi sett sedan dess. Dock är det ingen okritisk syn på statens agerande under den här perioden som ges i boken.

Jag blev överraskad över Statskontorets roll inte bara som den tydligt utpekade myndigheten för att hålla ihop förvaltningens datorisering under ett långt decennium. När jag i mitten av 1990-talet fick tag i Statskontorets tre handböcker om informationssäkerhet (en pionjärinsats) förstod jag inte vad just den myndigheten hade med säkerhet göra. Nu förstå jag det bättre eftersom det i Maktens maskiner beskrivs hur Statskontoret initialt hade ett viktigt uppdrag inom säkerhetsområdet.

Statskontoret hade även ett stort ansvar för upphandling samt fungerade som statens interna projektledare när stora myndigheter som Skatteverket och Försäkringskassan (under sina dåvarande namn) införde sina stordatorsystem. Att Statskontoret kunde ikläda sig den rollen berodde inte minst på det nära samarbete som uppstått med de stora systemleverantörerna där högkvalificerade specialister från leverantörerna inte sällan rekryterades över till statlig tjänst. En tanke som slog mig att en kvardröjande effekt av detta kan vara de avvikande (i positiv riktning) anställningsvillkor som funnits på kvar på Statskontoret ända in i våra dagar och som det muttrats om från statligt anställda på andra myndigheter.

Förutom hyllandet av moderniteten var "rationalisering" ett långvarigt buzz word. Rationaliseringen skulle ske på nationell nivå, inom olika branscher och i det enskilda företaget eller myndigheten. Den stora omvälvningen med snabb urbanisering, strukturrationalisering och fragmentisering av arbetsuppgifter ledde till stark kritik som även tog sig olika kulturella uttryck. Men vad jag slås av är av med den systematik man försökte höja produktiviteten och då framför allt genom arbetsstudier där varje moment i arbetsprocessen utvärderades. Detta jämfört med dagens digitalisering och AI-användning där metoder för utvärdering är helt frånvarande. Detta gäller både för den enskilda organisationens projekt och på nationell nivå. För mig är det kanske den mest skrämmande historiska återspeglingen.

Jag rekommenderar ALLA att läsa boken som är mycket inspirerande! Mig inspirerar det också till att föreslå att vi nu verkligen borde genomföra vittnesseminarier med inriktning på perioden 1990 - 2015. Försöker man hitta dokumentation rörande denna period är det mycket klent med material trots att digitaliseringen lufts fram så helt samhällsförändrande. Mycket av historien finns fortfarande förborgad i medbetandet på dem som "var med" och det är för mig en omitslig resurs. Om någon är intresserad av att försöka inleda vittnesseminarier, även om informationssäkerhet, i anspråkslös skala: hör av er!