Under senare tid, och av naturliga skäl i accelererande takt efter att kriget i Ukraina brutit ut, varnar svenska säkerhetsmyndigheter om att det finns stor risk för att känslig information kan läcka ut och att vi får räkna med ett intensifierat spionage. Att vår beredskap försämras genom att kunskap om civila och militära förhållanden blir kända för en eventuell fiende är naturligtvis mycket allvarligt.
Det är i detta perspektiv som jag ställt frågor till MSB och några andra myndigheter om vilka sekretessavtal man skrivit med SKR. Det har då visat sig att man faktiskt inte skrivit några sådana. Detta trots att det pågår ett antal nationella samarbeten i känsliga frågor där SKR ingår, en organisation där sekretess inte regleras med automatik som för myndigheter. Sekretessen regleras alltså varken av lagstiftning eller avtal.
För att ytterligare försöka klarlägga frågan riktade jag in mig på en specifik aktivitet (nog så omfattande iofs); MSB:s överenskommelse med SKR angående regionernas arbete med krisberedskap och civilt försvar. Krisberedskap och civilt försvar är inte frågor att leka med, särskilt inte nu, och där får man förmoda att en hel del känsliga spörsmål kommer upp som lägesbilder, risker, beskrivningar av förmågor och behov m.m. Jag skickade ett mail till MSB:
Hej!
I en överenskommelse (dnr 2021-13778) från december 2021 avtalar MSB med SKR en rad åtgärder och ansvar kopplade till regionernas arbete med krisberedskap. I överenskommelsen står det även ”En god beredskapsutveckling ska bygga på ett nära samarbete mellan
staten, SKR samt regionerna.”. Detta reser för mig ett antal frågor med anledning av att SKR inte är en myndighet och inte har någon bestämmanderätt över regionerna. SKR är inte heller omnämnd i Krisberedskapsförordningen som en aktör i den svenska krisberedskapen. Mina frågor är följande:
Varför väljer MSB att sluta avtal med en intresseorganisation utan lagligt reglerad funktion i dessa för landet känsliga frågor?
Hur hanterar MSB den känsliga information som finns relaterad till civilt förvar och nationell krisberedskap i samarbetet med organisation som myndigheten (enligt uppgift senast för en månad sedan) inte har sekretessavtal med och som heller inte omfattas av OSL?
Finns det protokoll, minnesanteckningar eller korrespondens från det nära samarbetet med SKR i dessa frågor som visar vilken information MSB delgivit SKR rörande krisberedskap och civilt försvar?
Ingen skugga ska falla över MSB:s tjänstepersoner som ansträngt sig för att svara på mina frågor. Till större delen har jag fått information muntligt med kontentan att man samarbetat med SKR eftersom detta samarbete var en förutsättning i regeringens uppdrag till myndigheten. Man menade också att endast öppen information kommunicerades i samarbetet. Detta ställer jag mig något tveksam till när jag tar del av mötesanteckningar från ett möte i det gemensamma forumet där både kommuner och regionerns inställning till beredskap och civilt försvar förmedlad av SKR är på agendan. För att SKR ska uttala sig så kategoriskt som man gör måste man ha insamlat rätt mycket information från kommuner och regioner.
Har då regioner och kommuner skrivit sekretessavtal med SKR? Att fråga SKR är enligt min erfarenhet tämligen meningslöst eftersom de av princip aldrig svarar på denna typ av frågor. Jag har därför över tid gjort några stickprov hos kommuner och regioner i form av en fråga om de slutit sekretssavtal. Svaret har i samtliga fall varit nej.
Min poäng är att SKR är en högst olämplig partner att kommunicera känslig information med eftersom den myndighet som gör det saknar verktyg att kontrollera att informationen man lämnar ifrån sig hanteras på ett korrekt sätt. Samtidigt är det uppenbart att den rangliga konstruktion som SKR utgör sannolikt insamlar känslig information som kan utgöra en stor lockelse för aktörer med ont uppsåt. SKR sitter i denna process som en middle man med känslig information både på nationell och regional nivå.
I rådande situation känns det än mer oroande än annars. Jag tror detta måste åtgärdas snarast. Om SKR fortsätter att expandera över arbetsgivarorganisationens uppgifter samtidigt som man underlåter att finna en mer lämplig form för sin verksamhet som exempelvis ett kommunalförbund (det mest näraliggande alternativet) måste regering och myndigheter sluta att behandla SKR som en myndighet. I fråga om krisberedskap och civilt försvar har det svenska samhället inte råd med att ta absurda risker som att lämna över känslig information till en helt okontrollerad motpart. Här måste regeringen gå före för att inte tvinga myndigheter in på fatala samarbeten.
