Positiva som familjen Jetson omfamnar nu många det amorfa begreppet AI. Detta även i sammanhang som inte framstår som alldeles självklara som t.ex. när en präst tycker det är en utmärkt lösning att få coachning av en AI när hon skriver sina predikningar. I en tid besatt av av autenticitet framstår detta som märkligt paradoxalt, kan inte Gud kommunicera utan tekniska mellanled och vem chattar hon egentligen med? En mig närstående föreslår att vi äntligen tagit ett steg närmare vår gemensamma favoritkaraktär i Futurama: robotdjävulen. Och det är klart att det är svårt att inte se den kristne guden som molnbaserad men kan hen vara "god" i sin AI-form? Som icke-troende lutar jag ändå mot att något av äkthet och närvaro går förlorad om Gud ska fungera som en teknisk, inte andlig, chattbot.

Dessa religiösa spörsmål kan lämnas åt de troende att grubbla över. För mig känns det betydligt mer angeläget att diskutera huruvida AI ska ses som något entydigt positivt. Det är lätt att tro det inte minst då man ser regeringens och andras strävanden för att osorterat öka användningen av AI. Tråkmånsar som jag själv är mer typ: det fungerar bra eller till och med mycket bra i vissa sammanhang men mindre bra eller dåligt i andra. Dessutom finns det kostnader och konsekvenser som måste tas i beaktande. Jag tycker inte att detta är en teknikfientlig hållning eftersom jag har exakt samma hållning till en uråldrig innovation som eld. Det är väldigt bra med en brasa men jättedåligt om samma eld bränner upp mitt hus. Eld funkar också väldigt dåligt om jag vill gräva ett hål.

På senare tid har det alltmer börjat störa mig att AI alldeles för ofta framställs som något som är gratis. Detta eftersom inga kostnader, vare sig ekonomiska eller andra, presenteras. Men det finns inga gratis luncher inom AI heller, surprise, surprise. Samma dag som jag skriver det här har Ekot en nyhet om att datorhallarna runt Dublin slukar hälften av elen, och att en stor orsak till den allt större elkonsumtionen globalt är den ökade användningen av AI.

Parallellt pågår en omfattande diskussion om hur elförsörjningen ska tryggas och trots de gigantiska kostnaderna och de mycket stora riskerna planeras en utbyggnad av kärnkraften. Men har vi en reell elbrist om elen går åt till att producera bilder i konstig 50-talsestetik eller till skriva långrandiga texter som folk är för slöa för att producera själva? De många miljarderna för nybyggd kärnkraft skulle kunna användas till anställa de numera 10 % arbetslösa i Sverige som då skulle kunna få ett mer meningsfullt liv och bidra med sina skatter.

Ja, ovanstående stycke är nästan kriminellt förenklat men vad jag vill säga är att världen inte är svart-vit, att allt har ett pris och att vi är ett samhälle där även vi tråkmånsar borde få vara med och prioritera. Ett första steg är att utveckla gemensamma metoder för att avgöra hur effektivt AI verkligen fungerar i olika tillämpningar, räkna ut alternativkostnader och elkonsumtion. Först då går det att avgöra var det är lämpligt att gå vidare. Låt oss slippa den svart-vita beskrivningen av världen!