AI-kommissionen har lämnat sin Färdplan för Sverige och jag sitter och tittar på omslagsbilden (se ovan), försöker tolka vad man vill säga med den. Att vi går från ett fast tillstånd till ett rörligt? Att allt går snabbt nu? Att allt fast förflyktigas? Att kommissionen är mycket "modern"?

Tyvärr känns inte innehållet lika modernt som omslaget kanske vill ge sken av. Jag tror vi rätt många som känner att den är sååå 2020 eller kanske till ännu mer "gammal". Intrycket förstärks av de sammanfattningar som inleder varje kapitel och som, hör och häpna, gjorts av ChatGPT! Det var något som vi andra spexade med för några år sedan men som för kommissionen tydligen fortfarande är signal för uppdaterad man är. Jag ska inte fördjupa mig mer i den deja vu-upplevelse som jag får av den enögda teknikoptimism som präglar rapporten och alla flåsiga tillrop om var "vi" ska ligga i olika listor. Kan bara säga att riksdagens beslut 2011 att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter inte på något sätt verkar ha lett till några positiva effekter. Nu upprepas samma typ av mantra i AI-kommissionens rapport.

Eftersom många andra redan skrivit kloka saker om färdplanen ska jag här bara skriva om tre olika aspekter.

Den första är att försöka förstå maktperspektivet både i framtagandet av färdplanen och i de förslag som finns i planen. Om vi ser på deltagarna i kommissionen så kommer flertalet, föga förvånande, från näringslivet eller regeringskansliet. Några myndighetsrepresentanter, en handfull från akademin samt en (1) fackföreningsrepresentant och då från Sveriges ingenjörer. Vem representerar alla vi övriga som ska leva med AI i våra privatliv och på våra arbeten? Denna sammansättning präglar naturligtvis både synsätt och prioriteringar i rapporten där det, surprise, i mycket hög grad är näringslivets intressen som står i fokus. Detta märks också i den lätt grötmyndiga tonen som klappar oss på huvudet och säger att vi måste lära oss mer så att vi kan vi kan anpassa oss bättre till AI. Det handlar absolut inte om att öka delaktighet och påverkan vilket framgår paradoxalt nog när man först skriver:

Det är inte ödesbestämt
Vårt svar på den frågan är en motfråga. Vad vill vi att förändringen ska leda till? Utvecklingen är nämligen inte ödesbestämd utan ligger i våra egna händer. Det finns inte en given framtid, utan många olika. Vart just
vår väg leder avgörs av hur vi agerar och förhåller oss till användningen av AI. Ett passivt och reaktivt förhållningssätt är enligt AI-kommissionen det sämsta och mest riskfyllda alternativet. Det skulle innebära att vi
lägger vår framtid i andras händer.

vilket skulle kunna vara en inledning till ett avsnitt om demokrati och inflytande. Det visar det sig tyvärr inte alls vara utan överraskande nog istället till förslag om att näringslivet borde få mycket mer tillgång till offentlig information och att vi ska ta bort de där dumma integritetshindren. Vad jag kan se berör inte ett enda av de 75 förslagen ens en tillstymmelse till demokrati och delaktighetsdiskussion, inte ens om hur AI skulle kunna användas för att öka insynen. Och det är klart - det är inte något som skulle gynna näringslivet, ergo ointressant. Och att det i rapporten skulle finnas resonemang om miljö, klimat, negativa aspekter på ekonomin, tillämpningar som förstärker orättvisor osv. är av samma skäl uteslutet. Att föra så icke-problematiserande resonemang upplever jag som oseriöst och mer av lobbyism än utredning.

Detta går igen i den andra fråga som jag tänkt mest på, kommissionens syn på relationen mellan offentlig sektor och näringslivet. Litet får man känslan av att kommissionen ser offentlig sektor som en råvarukoloni vars syfte är att tillhandahålla bra material till näringslivet. Jag misstänker att det påverkar prioriteringarna av sektorer, exempelvis är hälsodata mest åtråvärda på "marknaden" men det är inte alls säkert att det är denna sektor AI-satsningar skulle göra mest nytta på samhällsnivå.
Kommissionen syn på AI som ett egenvärde riskerar också att snedvrida den offentliga verksamhetens inriktning. Ett exempel som närmar sig det fåniga men som tyvärr kommer att styra om prioriteringar och resurser i myndigheterna är det här:

Regeringen bör uppmuntra myndigheter att
använda AI i sin verksamhet. Detta kan ske på flera olika sätt:

Ett återrapporteringskrav bör riktas till samtliga myndigheter om hur de arbetar för ansvarfull (sic) implementering av AI i sina respektive myndigheter. Jämför med tidigare uppdrag
som gällt Agenda 2030, jämställdhet eller kring hemarbete under pandemin. Flera liknande uppdrag har lagts redan av olika departement,
men kommissionen vill understryka den signal som ges när samtliga myndigheter får samma uppdrag.

Regeringen har även möjlighet att driva på enskilda myndigheter som den uppfattar ligger efter i sin AI-utveckling. Det sker genom att ge mer
specifika uppdrag om att öka AI-användningen, utreda vilka av myndighetens verksamheter som skulle kunna utföras med stöd av AI och ta fram en AI-strategi eller liknande uppdrag.

Frågor om AI bör även vara en del av de regelbundna uppföljningssamtal som hålls mellan Regeringskansliet och myndigheter.

Jag står som skattebetalare fortfarande frågande till varför en myndighet ska använda AI om man inte själv ser något behov av det.

Även om jag är för alla resurser som går till folkbildning, bibliotek och studieförbund så är själva formuleringarna sådana att det framgår att det handlar om att folk ska bli bättre på använda leverantörernas tjänster. Det handlar alltså inte om att invånarna ska bygga en egen agens för större inflytande och delaktighet utan offentlig sektor ska förutom råvaran data även tillhandahålla duktiga användare till tjänsterna. Det ligger ganska fjärran från det traditionella folkbildningsidealet.
En intressant fråga som inte kommer upp är om offentlig sektor skulle ta betalt för den data som näringslivet vill ha. Ja, jag vet att det går emot EU-direktiv m.m. men jag tycker det är en spännande tanke eftersom det när man läser kommissionens förslag inte framgår konkret vad samhället skulle vinna på den typ av AI-styrning som kommissionen gillar.

Slutligen måste jag skriva något om avsnittet om säkerhet som är så uselt att jag börjar fundera på om jag har dubbelseende eftersom vi verkar få två regeringar till samma pris som en. En som systematiskt vidtar repressiva åtgärder med hänvisning till omvärldsläget och en som hanterar AI och digitalisering där inga egentliga säkerhetsfrågor existerar. Själv är jag i detta fall en tråkig mellanmjölksmänniska som menar att landets regering måste bedriva ett säkerhetsarbete utgående från verkliga risker.
Inom säkerhetsområdet tillför kommissionen inga sammanhållna analyser utan radar upp redan kända generella förhållanden utan koppling till just AI. Man kommer heller inte fram till några konkreta nya förslag utom att det behövs bedrivas mer forskning dels inom det så populära Cybercampus och i ett nytt AI-säkerhetsinstitut. Jag är definitivt inte emot det men vad ska göras nu åt de många risker som AI för med sig på samhällsnivå? Ofattbart svagt. Utan diskussion om säkerhetsaspekter skriver man till exempel:

Förtydliga möjligheterna för offentliga aktörer
att använda molntjänster
En särskild fråga när det gäller användningen av AI rör tillgången till molntjänster. För många företag och myndigheter är tillgången till denna tjänst en förutsättning för att lyckas med sin digitalisering och användning av AI. Tillgång till molntjänster gör det möjligt att använda AI-verktyg, vilka inte är möjliga att använda utan att data förs över till molnet. Det finns även fler fördelar med att använda molnbaserade lösningar såsom att ledtiderna vid framtagande av nya AI-tjänster kan förkortas men även att kontinuiteten och beredskapen kan förbättras.

Det känns som kommissionens ledamöter både missat de senaste årens diskussioner om molntjänster och de rådande världsläget. På samma sätt är personlig integritet är bara ett onödigt hinder när företagen vill komma åt dina patientuppgifter, det är liksom inte ens fråga i kommissionens värld.

Efter att läst detta så känner jag att det borde vara dags för en folkets AI-kommission.