En rimlig ståndpunkt är att tydliga begrepp i de flesta fall är en förutsättning för en fungerande kommunikation. Personligen ser jag kommunikation som det viktigaste redskapet för att få till en fungerande informationssäkerhet både i den egna organisationen och nationellt. Därför är begrepp inom informationssäkerhet en avgörande faktor för att lyckas.
Ett begrepp som gjort en raketkarriär är cyber. Det är inte bara en allmän känsla utan stöds också av en sökning i Retriever, se graf:
I många sammanhang, även från regeringen, lyfts betydelsen av s.k. cybersäkerhet fram som en central fråga för det svenska samhället. Jag uppfattar försvarsminister Peter Hultqvist som en informell rekordhållare då han lyckades säga ”cyber” inte mindre än 36 gånger i ett anförande men då krävdes det också stycken som det här för att lyckas:
Cyberdomänen, eller cyberrymden, vad vi än väljer att kalla den, har kommit att bli en ytterligare arena för militär och annan verksamhet. Den trenden har varit tydlig under en tid. Tidigare rapporter från Försvarsberedningen har lyft fram de problem och risker som präglar cyberdomänen. Den tilltagande antagonistiska dimensionen i cyberrymden gör det nödvändigt att utveckla och stärka cyberförsvarsresurser. Vi kan se att ett flertal länder i världen har gjort just det. Det försvarspolitiska inriktningsbeslutet från 2015 innehöll ett tydligt och nytt steg i arbetet med svenskt cyberförsvar.
Här förekommer även sammansättningar som cyberdomänen respektive cyberrymden som antingen är samma sak eller möjligen inte eftersom begreppen används varannan gång t.o.m. det korta citatet ovan. Detta är kanske bara ett uttryck för språkglädje där man vill variera uttrycken. Hur som helst har begreppet ”cyber” här någon slags rumslig dimension.
I den nationella strategi för samhällets informations- och cybersäkerhet som regeringen presenterade 2017 och som statsrådet hänvisar till i sitt anförande saknas dock denna rumsliga dimension då begreppen som utgör strategins ämne definieras:
Med informations- och cybersäkerhet avses i denna skrivelse en uppsättning säkerhetsåtgärder för bevarande av konfidentialitet, riktighet och tillgänglighet hos information. Med konfidentialitet avses att obehöriga inte ska kunna ta del av informationen. Med riktighet menas att informationen inte förändras, manipuleras eller förstörs på ett obehörigt sätt. Med tillgänglighet menas att behöriga ska kunna ha tillgång till informationen på det sätt och vid den tidpunkt som tjänsterna erbjuder. För informationssäkerhet som avser digital information används i denna skrivelse även begreppet cybersäkerhet. I denna skrivelse används begreppen beroende av sitt sammanhang, där exempelvis cybersäkerhetsbegreppet är vanligt förekommande i en internationell kontext.
Det är litet svårt att se skillnaden mellan informations- respektive cybersäkerhet men jag tolkar det som att man ser cybersäkerhet som en delmängd av informationssäkerhet där cybersäkerhet bara handlar om ”digital information”. Cybersäkerhet anses också mer ”internationellt”.
För mig är blir det aningen besynnerligt att tala om digital information eftersom det blir en mix av information och bärare– när man exempelvis klassar information är det ju inte mediet som klassas utan informationsinnehållet.
För att få bättre bild av hur begreppet används av de myndigheter som har särskilda ansvar inom området och därmed ofta kommunicerar med begreppet i fokus skrev jag en enkel fråga till tre av dessa myndigheter; Försvarsmakten, SÄPO och MSB.
Hej!
Begreppet ”cyber” används flitigt för tillfället. Jag skulle behöva ha x:s definition av begreppet eftersom det används på olika sätt i olika sammanhang.
Samma dag fick jag svar från Försvarsmakten med en hel ordlista (Begrepp med definitioner för cyber) med sammansättningar med ”cyber”, däribland cybersäkerhet:
Cybersäkerhet är den samling av säkerhetsåtgärder, riskhanteringsmetoder och tekniker som kan användas i syfte att bevara konfidentialitet, riktighet, spårbarhet och tillgänglighet i cyberrymden.
En stor eloge till FM för denna goda service! Definitionen pekar mindre på styrning på organisatorisk men desto mer på konkreta säkerhetsåtgärder, alltså ganska långt från ledningssystem. Åtgärderna ska vidtas i cyberrymden (med synonymer som cyberspace, cybermiljön, cyberarenan, cyberdomänen) som enligt begreppslistan är:
Cyberrymden är den del av informationsmiljön som består av de sammanlänkade och av varandra beroende it-infrastrukturer, som möjliggör kommunikation, med tillhörande data och information. Den inkluderar internet, intranät, telekommunikationssystem, it-system samt inbyggda processorer och styrenheter.
Jag uppfattar det som cyberrymden är den gemensamma tekniska infrastrukturen men inte informationen i sig.
Från SÄPO kom efter en knapp vecka det något förvånande svaret:
Hej,
Säkerhetspolisen har ingen egen definition av begreppet cyber. Det är inte ett begrepp som används primärt i vår verksamhet.
Förvånande eftersom ”cyber” förekommer flitigt på SÄPO:s webbplats, i olika rapporter och utåtriktad verksamhet som här och här för att bara ta ett par exempel.
Slutligen då MSB där svaret satt hårdare inne och inte kom förrän efter en dryg månad:
Hej!
Ordet ”cyber ”kan inte anses stå för sig själv, utan används av MSB i sammansättning med andra ord, främst ”cybersäkerhet”. Beroende på sammanhanget använder MSB ordet ”cybersäkerhet” med något olika betydelse:
- Såsom beskrivet i skrivelsen Nationell strategi för samhällets informations- och cybersäkerhet (Skr. 2016/17:213, Justitiedepartementet) där definitionen är ”informationssäkerhet som avser digital information”. För att inte riskera en snäv tolkning som att det enbart omfattar it- och nätverkssäkerhet anser MSB att cybersäkerhet i detta sammanhang avser säkerhetsåtgärder på samhällelig strategisk nivå, främst reglerande och samordnade åtgärder, som behövs så att samhällets aktörer kan bedriva informationssäkerhetsarbete på organisatorisk nivå, främst för information som hanteras digitalt.
- Såsom beskrivet i Sveriges inlaga till FN:s generalförsamling att cybersäkerhet tydligare beskriver de skyddsåtgärder som innefattar konfidentialitet, tillgänglighet och riktighet för att inte blandas samman med den betydelse av informationssäkerhet som används av vissa länder eller organisationer som en del av en doktrin där synen att informationsinnehållet som sådant är ett hot.
- I de fall MSB har samverkan med andra organisationer (såsom EU, NATO och FN) kan viss annan betydelse av cybersäkerhet förekomma, utefter de samverkande organisationernas definition av begreppet.
MSB har under flera år engagerat sig i terminologifrågor och stöttar bl.a. SIS i arbetet med terminologi på informations- och cybersäkerhetsområdet. MSB planerar inte att ta fram en egen definition av begreppet cyber, eller cybersäkerhet. De definitioner/beskrivningar som myndigheten behöver kunna använda är, enligt ovan, bl.a. från regeringens strategier, standardiseringsorgan (ex SIS), FN, EU samt Nato. Cyber/cybersäkerhet förekommer i dag i förslag till reglering från EU (den s.k. cybersäkerhetsakten, COM(2017) 477 final).
Myndigheten har därmed tre olika definitioner för olika sammanhang och har dessutom gjort en egen utveckling av den definition som fanns med i 2017 år nationella strategi. Detta blir aningen motsägelsefullt när man samtidigt säger sig använda befintliga definitioner/beskrivningar och inte utveckla egna. Formuleringen om SIS undviker elegant att MSB faktiskt inte använder den definition av cybersäkerhet (”cyber” i sig själv ingår inte) som finns terminologin SIS-TR 50:2015 (tyvärr är jag inte länka till terminologin eftersom den inte är fritt tillgänglig):
bevarande av konfidentialitet, riktighet och tillgänglighet hos information i cyberrymden
Cyberrymden;telerymden har i sin tur definitionen:
abstrakt rymd som utgörs av digital kommunikation mellan datornätverk och där all digital information befinner sig
Med den förtydligande kommentaren:
Cyberrymden innefattar all kommunikation via internet samt telekommunikation. Cyberattacker sker per definition via cyberrymden. En cyberrymd möjliggörs av den hårdvara och de system som ingår i en infrastruktur.
Jag är inte alldeles säker på att jag förstår vad detta exakt betyder. Terminologin verkar dock ha den implicita uppfattningen att ”cyber” har med internationella konflikter och antagonism att göra vilket markeras redan i det inledande stycket till kapitlet om Samhällets informations- och cybersäkerhet:
Varje dag utsätts svenska myndigheter och företag för cyberattacker. Detta har bidragit till att bl.a. frågor om cybersäkerhet och cyberresiliens har blivit mer aktuella inom olika branscher. Sverige, liksom många andra europeiska länder, har på senare år börjat uppmärksamma risken för cyberattacker som en global och militär hotbild. Det är därför viktigt att introducera cybersäkerhet inom olika branscher för att öka förståelsen och kompetensen för hur man kan skydda information från dessa hot.
Cybersäkerheten har medfört nya termer, men eftersom området fortfarande är nytt kan dessa termer komma att ändras och det kommer att krävas fortsatt terminologiutredning inom detta område.
Det verkar inte råda någon konsensus om skillnaden mellan informations- och cybersäkerhet, utan de två termerna används ibland omväxlande. Ibland används termen informationssäkerhet när inriktningen ligger på informationen och termen cybersäkerhet när det handlar om den digitala domänen; ibland ses cybersäkerhet som informationssäkerhet på en global nivå .
Samtliga sammansatta ord med förleden cyber som presenteras i terminologin är företeelser som skulle kunna ingå i en krigföring eller terrorism på hög nivå (cyberattack, cyberavskräckande, cyberförsvar, cyberkrigföring, cyberoperation osv.). I en lustig cirkelrörelse hänvisar man i en fotnot till SOU 2015:23 (NISU) och den begreppsdiskussion som förs där på sidan 40:
En grundläggande definitionsfråga för hela den svenska informationssäkerhetsnomenklaturen handlar just om innebörden av det svenska begreppet ”informationssäkerhet”. På engelska är detta begrepp uppdelat i två betydelser dels ”Information Security” som utgår från ett tekniskt perspektiv och återspeglas i ISO 27001-standarden, dels i ”Information Assurance” som utgår från ett nationellt säkerhetsperspektiv och där även organisation och policy ingår. I tidigare utredningsarbeten gjordes försök att särskilja det senare begreppet från det förra genom att introducera termen ”informationssäkring”, vilket också infördes i SIS-nomenklatur. Begreppet – liksom den förenklade varianten ”övergripande informationssäkerhet” – vann aldrig någon uppslutning i det offentliga Sverige då det ansågs för komplicerat att beskriva. Följden har dock blivit olyckliga sammanblandningar i begreppens innebörd – inte minst i internationella sammanhang. Cybersäkerhetsbegreppet är mer strategiskt och fokuserar mer på nationella och internationella nätverk. Därmed har cybersäkerhet en större internationell räckvidd med t.ex. folkrättsliga frågeställningar och normer på cyberområdet än det mer tekniska informationssäkerhetsbegreppet. Det senare har en större tyngdpunkt mot hård- och mjukvara samt standardisering. Motivet för fokus mot cybersäkerhet är att det är på detta område som statsmaktsperspektivet behöver utvecklas då frågeställningarna ligger ovanför myndigheternas ansvarsområden, samt att avdömningar mellan olika sektorsstrategier kan behöva göras inom ramen för ett svenskt koherent nationellt förhållningssätt gentemot EU och andra internationella organ.
Detta är ju ett märkligt stycke där den uttalat organisatoriskt inriktade ISO 27001 framställs som fokuserade på tekniska åtgärder (!). Cybersäkerhet sägs vara mer ”strategiskt” och verkande på nationell nivå.
Till att detta kommer alla företag som använder ”cyber” i olika konstellationer för sin produkter och tjänster som knappast är på nationell nivå.
Sammantaget är användningen av begreppet ”cyber” högst inkonsistent och rör sig i en skala från å ena sidan normal it-säkerhet med vissa tillägg av informationssäkerhet till en del av det nationella försvaret. Vissa gemensamma drag tycks finnas som att det gäller digital infrastruktur i någon bemärkelse samt den renodlade inriktningen mot antagonistiska hot. I övrigt är det ganska fritt valt vilken betydelse man vill ge ordet.
Är denna otydlighet då egentligen ett problem? Det kanske behövs ett sådant här amorft begrepp som beskriver en amorf verklighet och inte enbart för sexa till vilken konferensrubrik eller vilket tjänsteutbud i it-sektorn som helst? Kanske inte men jag måste ändå resa invändningen att om att vårt, enligt många, största hot förtjänar en något mer entydig beskrivning. Att måla upp ett förödande hot mot nationen och mot enskilda men göra det i så oklara termer är inte bra för samhällsklimatet i en demokrati (vilket jag skrivit om tidigare). Inte heller är det en fördel för kunder att erbjuda tjänster där det inte närmare går att avgöra vad tjänsten egentligen består i. Jag tycker därför att det är en rimlig önskan att åtminstone centrala myndigheter sätter sig ner för att begreppsmodellera vad ”cyber” är och vilken relation cybersäkerhet har till informationssäkerhet. Betänk språklagens krav på myndigheterna:
Språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt.
