Ibland behöver jag lämna ytskiktet i vissa frågeställningar och gå ett steg ner i djupet för att förstå mina egna känslor inför frågor som framställs som entydiga och tekniska. Jag tänker just nu rätt mycket på "AI" som kan betyda vad som helst men i det här sammanhanget ska jag fokusera på vad jag skulle vilja kalla "kontors-AI", det vill säga tjänster som bistår i text- och bildproduktion i ganska enkla sammanhang.
Ofta framställs användningen av ChatGPT osv som en slags utvecklad sökfunktion som sammanställer lämpliga "fakta" för den stressade kontorsslaven eller textproducenten. Fixar litet kul bilder för att pigga upp och vips är man klar.
Men vad har man egentligen gjort och har det verkligen sparat tid som kan ägnas åt något mer meningsfullt? För det första finns det nu rätt mycket indicier på att den här typen av enkel användning inte sparar tid utan bara omdisponerar tid. Och är det verkligen inte meningsfullt att söka, värdera och sammanställa information samt att livslångt öva sig på att skriva?
En mig mycket kär närstående som arbetar med barn och läsning skrev till mig:
Tror det är risk när vi uppmuntras av myndigheter att ha workshops med generativ AI för barn att slutresultatet ofta blir att barnens grundideer och skisser ses som otillräckliga.
Kreativiteten blir resultatinriktad och något som måste mätas och vägas:
Eller överhuvudtaget att kreativt skapande ofta lyfts fram som något oerhört svårt och begränsat till en elit med konstnärer.
Jag tror det här gäller även för användningen av kontors-AI, att man riskerar att drabbas av en förvärvad brist på självförtroende där man inte ens som erfaren tjänsteperson vågar lita på sin egen förmåga att kunna skriva en habil text. Och naturligtvis kommer den förmågan att förtvina om man inte hela tiden tränar sig på att skriva. En negativ spiral där vår självkänsla urholkas och leder till en inlärd inkompetens.
Det är svårt att vara motståndskraftig i detta gigantiska marshmallow-test där vi hela tiden utsätts för frestelsen av snabba men skadliga kolhydrater. Vi oroar oss med all rätt för barn som brister i läsförmåga samtidigt som vi eroderar vår egen språkliga kompetens och kreativitet. Det är nog inte bara begränsad skärmtid som behövs utan också begränsad AI-tid som ger oss möjlighet att återta förmågorna att tänka, söka, värdera, skapa, skriva och läsa.
