I en skrivelse till Corona-kommissionen uppmanar Läkarförbundet kommissionen att även granska SKR:s roll under pandemin. För er som följt den här bloggen vet är jag helt för alla typer av granskningar av SKR:s roll - det finns många infallsvinklar att välja att granska utifrån.

Just nu är jag dock mest intresserad av hur SKR:s vd Staffan Isling formulerar sig angående den bristande insynen i SKR som Läkarförbundet anger som ett skäl till varför en granskning är nödvändig.

Sofia Rydgren Stale framhåller att regeringen i stället borde använda faktiska myndigheter, såsom Socialstyrelsen, i politisk styrning av hälso- och sjukvården, alternativt att regeringen ställer krav på SKR om transparens.

Detta krav har SKR och Isling ingen som helst avsikt att tillmötesgå. Istället säger Isling:

– Vi försöker tillämpa offentlighetsprincipen så långt det är möjligt, utom i fråga om vårt arbetsgivaruppdrag, där kan vi inte släppa på informationen, säger Staffan Isling.

I en enda mening lyckas han därmed trycka in två vilseledande uppgifter.

För det första finns det absolut ingenting som tyder på att SKR "försöker tillämpa offentlighetsprincipen så långt det är möjligt". Den som, liksom jag ett antal gånger, bett att få tillgång till information som inte ligger på SKR:s webbplats möts av ett i princip automatsvar från föreningens många kommunikatörer som säger att offentlighetsprincipen inte gäller för SKR. Detta svar har jag aldrig hittills lyckats lirka mig förbi. Medborgare och press får alltså endast ta del av den starkt styrda information som SKR väljer att publicera vilket också Isling säger.

När det gäller insyn i SKR:s arbete säger han att alla beslut kommuniceras utåt när överläggningarna är klara.

Detta är inte en tillämpning av offentlighetsprincipen där medborgaren ska ha möjligt att ta del av underlag i olika former för att förutom insyn även kunna ha möjlighet att vara aktiva i en demokratisk process. SKR agerar alltså som vilket företag som heslt som silar fram den information som gynnar verksamheten och ledningen bäst.

För det andra låtsas Isling när det passar som att SKR i huvudsak är en förhandlingsorganisation trots att den uppgiften idag måste utgöra en mycket begränsad del av verksamheten. Dessutom är alla myndigheter inklusive kommuner och regioner arbetsgivare som genomför förhandlingar vilket det finns möjlighet att använda sekretessreglerna i OSL för. Det hindrar inte att offentlighet gäller där inte regler i OSL stipulerar något annat.

Argumentationen från SKR är vilseledande och så klumpigt formulerad att det visar med vilken arrogans man ser på insynskravet. Min slutsats är att SKR inte kommer att göra ett skvatt för att öka insynen förrän "någon" tvingar dem och att det är något som föreningen anser att vi som medborgare och skattebetalare bara har att tugga i oss. Jag blir gärna motbevisad men betvivlar starkt att jag kommer att bli det.