Jag är fostrad i den svenska historietraditionen vilket gör att källkritik är som en ryggmärgsreflex. Lauritz Weibull införde den kritiska historieskolan redan i början av förra seklet och därmed fasades den tidigare mer fantasifulla historieskrivningen ut.
Den källkritiska metoden bygger på att man inför en källa ställer sig ett antal frågor som:
- Vem som står bakom uttalandet
- Varför sägs något, dvs. om källan är neutral eller om det finns underliggande syften bakom uttalanden
- Om uppgiften kan kontrolleras i andra oberoende källor
Detta är samma typ av källkritik som används av journalister och som är nödvändig för att kunna förmedla trovärdig information.
När jag snabbt ögnar i sociala medier bland rapporter från Almedalen från event rörande digitalisering slås jag av det uppenbara behovet av källkritik. På event efter event framträder samma typ av blandning av politiker, företrädare för offentlig sektor, leverantörer från it-branschen och självutnämnda visionärer. Jag har börjat fundera på något enkelt verktyg som skulle kunna redovisa vilka som får möjlighet att delta i dessa sammanhang som faktiskt ger inriktning för samhällsutvecklingen.
The usual suspects diskuterar i mitt tycke ofta krystade ämnen men i förvånande samstämmighet om budskapet att digitaliseringen ska rädda samhället utan synliga intressekonflikter. Vad som däremot saknas är ett kritiskt tänkande och en representation av de vars liv på olika sätt påverkas av digitalisering som elever, lärare, undersköterskor, patienter och vanliga tjänstemän osv. Istället avhandlas digitalisering i Almedalen liksom resten av året på en bekvämt abstrakt nivå och utan inflytande från en praktisk verklighet. Inte heller kan det skymtas något intresse för hur medborgarna eventuellt vill göra prioriteringar och få inflytande. Medborgaren är reducerad till att vara kund.
Hur mycket den till synes ineffektiva digitaliseringen hittills kostat är inte heller det en fråga som är på agendan. Möjligen finns ett samband med att det är samma personer som varit starka aktörer i den utveckling som nu alla ser som undermålig är de som nu kräver ytterligare pengar och fortsatt inflytande.
Det är i det här sammanhanget jag saknar det källkritiska perspektivet och att den förmenta intressegemenskapen bryts upp. Det är möjligen omodernt men jag tror inte att Microsoft och en synskadad vars kommunala ledsagarstöd har dragits in har EXAKT samma intresse av hur kommunala medel ska användas. Tyvärr är detta inte något som väckt ett medialt intresse utan den här mycket starkt samhällspåverkande utvecklingen kan fortgå år efter år utan större insyn.
Kanske är vad som behövs för att få ett spel med mer öppna kort inom digitaliseringen att en tankesmedja liknande Tankesmedjan Balans startas inom området digitalisering? Och på samma sätt som TS Balans så förtjänstfullt gjort inom skolområdet avslöjar det ekonomiska spelet och lobbyverksamheten inom denna sektor? Det är NU vi behöver granska källor och få fram trovärdiga underlag för att kunna gå vidare. Vi kan knappast vänta på att källkritiska historiker i framtiden påvisar ett osunt samspel mellan mycket starka företagsintressen och smickrade lokalpolitiker och kommunchefer.
