Det första som hände var att jag som så ofta för begärde ut handlingar från en myndighet, denna gång en region. Inga konstiga handlingar utan projektdokumentation från ett it-projekt som figurerat i lokalpressen, ett projekt med för mig intresseväckande aspekter (mer om detta vid ett senare tillfälle). Att få ut dessa handlingar var dock en mycket utdragen historia som krävde ett antal hänvisningar och påminnelser. Måttet blev en aningen rågat när jag begärde ut regionens informationssäkerhetspolicy och detta krävde tjat och påpekande från mig att ett styrande dokument knappast kan behöva veckor av sekretessprövningar innan det lämnas ut.

Denna incident fick mig att lägga ihop en del liknande händelser framför allt från regioner och kommuner där alltför många verkar tycka att det är litet valfritt att ta ställning till utlämnandefrågor. Som de flesta annars vet är regeln att detta ska ske skyndsamt och att den som söker åtminstone ska få besked inom tre arbetsdagar. När jag själv jobbade på ett landsting för länge sedan var detta en självklarhet men så verkar inte riktigt längre vara fallet. En gång uppmanade till och med en regional registratur att jag själv skulle försöka påverka den handläggare som satt på handlingarna för att få dem utlämnade.

Tyvärr måste jag säga att bemötandet, förutom segheten i hanteringen, i vissa fall inte heller varit så serviceinriktad utan snarare ganska surmulen och ogin (inget klander på registraturen som företrädesvis sköter sitt svåra uppdrag med stort ansvar). Alltså ganska långt från det som sägs i förvaltningslagen:

6 §   En myndighet ska se till att kontakterna med enskilda  blir smidiga och enkla.

Myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller  hon kan ta till vara sina intressen. Hjälpen ska ges i den  utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den  enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Den ska  ges utan onödigt dröjsmål.

Eftersom jag tycker mig se ett mönster där både offentlighetsprincipen och kraven på service tycks ha fått en underordnad betydelse i regioner och kommuner tänkte jag att det skulle vara intressant att se vilket stöd medlemmarna får av sin organisation SKR i dessa ganska svåra frågor. I andra frågor har ju SKR ganska omfattande insatser för att bistå sina medlemmar i olika administrativa frågor och det skulle kunna tyckas vara en sådan fråga där gemensam policy och praxis skulle kunna utvecklas.

Efter att ha sökt runt på SKR:s webbplats utan någon större framgång skrev jag därför ett mejl till SKR för att undersöka deras medlemsservice i frågan:

Hej!

Jag kan inte se att SKR har tagit fram något informationsmaterial om hur kommuner och regioner ska tillämpa offentlighetsprincipen i praktiken (bortsett från några kurser). Letar jag på fel sätt på er webbplats eller finns det inte ett sådant material?

En kommunikatör svarade då:

Hej!

Tack för ditt meddelande.

Under denna flik gällande offentlighet och sekretess hittar man information, klicka på länk: Här

SKR:s uppdrag är att stödja politiker och tjänstepersoner i kommuner och regioner. Om du har ytterligare frågor mer specifikt, ber vi dig som privatperson att kontakta din kommun, region eller ansvarig myndighet för att få hjälp med dina frågor.

SKR kommenterar inte förhållanden eller beslut hos kommuner och regioner.

Du är välkommen att besöka vår webbplats skr.sedär övergripande information finns om kommuners och regioners verksamhet.

Den flik som det hänvisades till innehöll inget material av den typ jag eftersökte och svaret var även märkligt på andra sätt till exempel att jag skulle få hjälp av en kommun eller region som skulle lägga tid på att sköta SKR:s uppgifter.  Jag kände mig föranledd att påpeka:

Hej, och tack för det inte alltför tillmötesgående svaret.

Jag frågade uttryckligen efter material som SKR tagit fram/tillhandahåller och det är knappast något som en kommun eller region kan ge ett heltäckande svar på. Sammantaget tror jag SKR skulle vinna på att ta det kommunikativa ansvar som följer av organisationens maktposition på ett något större allvar.

Till kommunikatörens heder ska väl sägas att detta ändå tycktes väcka någon slags tanke:

Hej,

Tack för din feedback, tar med din synpunkt när vi ser över hur vi svarar.

Hoppas du hittade rätt via länken:
Offentlighet och sekretess, klicka på länk: Här

Jag inser förstås att tro att SKR, som inte ger någon som helst insyn i sin egen organisations verksamhet, skulle brinna för att medlemsorganisationerna skulle förbättra sin tillämpning av offentlighetsprincipen är naivt. Kanske har man till och med en negativ påverkan på sina medlemmar genom sitt eget sätt att agera, att det blir ett "godkännande" av att nedprioritera offentlighetsprincipen. Detta gäller kanske även deras inställning till att ge service som avspeglas i min lilla korrespondens. Inte ens när det gäller de enklaste saker som att göra det smidigt att ta del av rapport som man gått ut i pressen med fungerar. Ett exempel är denna rapport som det inte finns någon möjlighet att ladda ner från webbplatsen och som jag nu väntat på i över 10 dagar.

Det är en uppenbar kulturkrock att ha en allt tyngre överbyggnad som lever efter helt andra spelregler än de ingående organisationerna. Och som jag skrivit om tidigare handlar det inte bara insyn i största allmänhet utan också den risk för korruption som ökar vartefter Sverige faller i korruptionsindex vilket framgått de senaste dagarna. Ytterligare en aspekt är att trots det allvarliga säkerhetsläge som vi befinner oss i så skriver inte myndigheter sekretessavtal m.m. med SKR utan hanterar intresseorganisationen som en myndighet.

Detat är bara några exempel på hur SKR fungerar samtidigt som föreningen växt fram som en allt större maktkoncentration inom samhällsviktig verksamhet. Organisationen lever som ett svart hål i den svenska förvaltningen utan de legala krav som finns för de myndigheter som bedriver kärnverksamheten och utan möjlighet till ansvarsutkrävande. Om det också innebär att man drar ner regioner och kommuner i sin egen organisationslogik och prioriteringar är det än mer allvarligt. För mig är det en gåta hur det här bara kan pågå trots alla välgrundade invändningar från olika håll - finns det verkligen inget parti som reagerar på detta?