Ett vanligt förekommande resonemang är att svenskarna är naiva när det kommer till korruption framför allt därför att vi inte tror att det förekommer korruption. Vi är helt enkelt inte vaksamma nog för att uppmärksamma när det finns en risk för korruption eller när det faktiskt händer att politiker och offentliga tjänstemän agerar på ett korrupt vis. Eftersom korruption är ett så mångfacetterat begrepp läser jag vad Transparency International har för syn på saken och hittar deras svenska definition  ”korruption är att utnyttja sin ställning för att uppnå otillbörlig fördel för egen eller annans vinning”. På detta har vi ett antal exempel under senare år så kanske finns det ändå en begynnande medvetenhet om faran för samhället om korruptionen tillåts sprida sig. Åtminstone  är vi det när det sker i andra länder.

Den senaste veckan har jag blivit uppmärksammad på att min favoritförening SKR (Sveriges kommuner och regioner) gått på offensiven gällande den penibla frågan med de amerikanska molntjänsterna som så många svenska kommuner och regioner kommit att bli beroende av. Detta beroende menar jag har stärkts av att SKR ställt sig på motsatt sida som de statliga myndigheterna när det gäller möjligheten av att använda dessa tjänster utan att begå lagbrott. Genom sin hållning har SKR legitimerat den redan existerande situationen samt att det inte finns anledning att se sig om efter andra lösningar framåt. Lustigt nog kan det tyckas som de som ser sig som mest moderna är de som sätter upp hinder för en fungerande framtid. I en högljudd men till innehållet tämligen tom debattartikel vill  SKR:s främsta digitaliseringsgeneral att regeringen ska göra något angående molntjänsterna – oklart vad. Naturligtvis vet SKR att frågan ytterst är beroende av vad som avhandlas på EU-nivå men tanken tycks vara att det aldrig är fel att vifta litet.

Kanske har jag under pandemin sett alldeles för många deckare men detta fick mig att spekulera i hur jag skulle agera om jag vore agent för något av de stora molntjänstleverantörerna i Sverige; hur skulle jag försöka påverka frågan till min fördel och vilka aktörer skulle jag främst rikta in mig på? Utan att ha tillnärmelsevis Sherlock Holmes slutledningsförmåga skulle jag ändå snabbt kunna identifiera SKR som en nyckelspelare värd att försöka påverka. Låt mig understryka att detta helt och hållet är tankeexperiment som jag helt saknar bevis för.

Men vi vet till exempel inte om något eller några av de stora molnleverantörerna deltagit i SKR:s digitaliseringsberedning en eller flera gånger, om det skett någon korrespondens gällande användningen av molntjänster i framtiden eller om det förekommit andra möten mellan molnleverantörerna respektive SKR:s representanter. Skulle man drista sig att ställa frågor om detta skulle det med vändande post komma följande svar från någon av SKR:s många flinka kommunikatörer:

Tack för att du kontaktar oss.

SKR är en intresse- och arbetsgivarorganisation med uppdraget att stödja politiker och tjänstepersoner hos våra medlemmar. SKR omfattas inte heller av skyldigheten att lämna ut allmänna handlingar enligt offentlighetsprincipen och vi kan därmed inte hjälpa dig med din förfrågan.

Problemet är inte begränsat till den bristande öppenheten. För att bekämpa korruption finns det för den svenska offentliga sektorn ett antal andra funktioner samlade i meddelarskyddet. Det handlar om meddelarfrihet, anskaffarfrihet, rätt till anonymitet, efterforskningsförbud och repressalieförbud. En anställd som misstänker missförhållande inklusive förhållanden som kan ses som korruption hos arbetsgivaren har rätt att ta kontakt med media om detta utan att riskera repressalier. Om det fungerar som det ska är det en kraftfull mekanism för att motverka just korruption. Denna lagstiftning är kopplad till tryckfrihetsförordningen och omfattar därför endast myndigheter och offentliga organ och tyvärr inte SKR. Den motsvarighet som togs fram under stort motstånd för privat sektor (Lag (2017:151) om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter) gäller endast privata verksamhet inom skola, vård och socialtjänst.Inte heller den diskussion som förts om karantänsregler för politiker och högre tjänstemän i offentlig förvaltning för att förhindra intressekonflikter har såvitt jag kan bedöma hittills involverat SKR och dess makthavare.

I ärlighetens namn ska sägas att SKR varit med och tagit fram en uppförandekod mot korruption och är en av huvudmännen i Institutet Mot Mutor men den bristande öppenheten gör det omöjligt att avgöra hur dessa regler tillämpas i SKR:s egen verksamhet. Intressant är också att om man ser på den kod som det hänvisas till så kallas den för Näringslivskoden och bygger på självreglering i företagen och att det just gäller företag. Syftet med koden (nyligen uppdaterad) är:

• att tillgodose näringslivets intresse av att anställda och uppdragstagare inte låter sig påverkas att agera till nackdel för företaget genom att ge eller ta emot otillåtna förmåner,
•  att öka förtroendet för näringslivet, eftersom samhället måste kunna förlita sig på att marknaden fungerar väl ur ett affärsetiskt perspektiv,
•  att främja marknadens intresse av effektiv och sund konkurrens på lika villkor.

Det är svårt att se att allmänhetens intresse av hur SKR förvaltar offentlig makt och offentliga medel främst är inriktat på graden av  affärsetik i SKR och marknadens intresse av effektiv och sund konkurrens.  Att ett normala kontrollorgan typ Riksrevisionen hade i uppdrag att granska SKR och ändamålsenligheten i dess verksamhet vore önskvärt (understatement).

Jag har som sagt ingen som helst information om otillbörliga relationer mellan exempelvis Microsoft och SKR.  Problemet är bara att jag sannolikt inte skulle ha någon sådan information om det förekom – ett klassiskt moment 22. Hur SKR agerar påverkar inte bara den egna organisationen utan en mycket stor del av den offentliga sektorn. Inom allt fler områden har det blivit  så att när SKR säger ”hoppa!”  så hoppar flertalet regioner och kommuner (och i vissa fall även statliga verksamheter). Risken för korruption i den organisation som har ett avgörande inflytande över det de själva kallar den svenska välfärdssektorn bedömer jag som så allvarlig att det borde väcka lagstiftarna innan man står inför ett fait accompli orsakat av att man låtit en miljö växa fram där enorma summor av offentliga medel hanteras utan insyn. Vi bör helt enkelt röja bort grogrunden för korruption i välfärdssektorns största organisation.