När jag ser konferensprogram inom områden med inriktning på digitalisering, AI, you name it blir jag ofta brydd över alla offentligt anställda tjänstepersoner som ställer upp i föredrag m.m. tillsammans med leverantörer av diverse tjänster. För mig är det uppenbart att de deltar i marknadsföringen av leverantörens tjänst men det verkar numera ha blivit accepterat just när det gäller den här typen av tjänster. Det är svårt att tänka sig att läkare och sjuksköterskor exempelvis återkommande skulle figurera i annonser för stödstrumpor eller plåster, däremot verkar det vara ok att prisa en it-leverantör. Inom sjukvården känns detta särskilt märkligt. Här finns strikta regler för hur man får samarbeta med läkemedelsföretag där faktiskt även dessa företag har ett eget etiskt regelverk. Bakgrunden är förstås att man främst av patientsäkerhetsskäl vill undvika att sjukvårdspersonal ska mutas så att de använder ett visst läkemedel. Ofta har mutan snarare än reda pengar bestått av exempelvis att deltagande i konferenser inklusive resa betalats någon leverantör. Som barn tyckte jag att det var väldigt trevligt när det dök upp stora kartonger med choklad från läkemedelsföretag som vill påverka min pappa att använda just deras produkter. Efter detta har strikta regelverk tillkommit (även om de kanske inte alltid följs). Här har alltså funnits en tydlig medvetenhet om hur viktigt det är för verksamhetens kvalitet och genomförande att motarbeta korruption.
Jag har skrivit en del om korruption bland annat här eftersom den utgör en så stor fara för både välfärds- och rättssamhället. I Sverige finns en ökande insikt om att vi varit förblindade av vår egen förträfflighet och trott att korruption inte förekommer här. På senare har det dock tillväxttakten i korruptionssektorn ökat kraftigt och det är mycket oklart hur rustade offentliga organisationer är för att stå emot leverantörernas anslag. Detta gäller inte minst inom digitaliserings- och AI-området där också leverantörerna i styrka är otroligt överlägsna de offentliga organisationerna och till och med staterna vilket visas i bland annat i en ny dansk utredning.
Offentliga makthavares relation till tech-bolagen ser i mina ögon ut att vara alldeles för nära och kärvänlig där offentliga företrädare inte kan tolkas som något annat än en del i marknadsföringen för bolagen. Jag vill helst undvika att skriva n-ordet (naivitet) men det är uppriktigt svårt att förstå var för exempelvis statsministern valde att låta regeringen fungera som en back drop för Microsoft när de marknadsförde ett projekt med mycket tveksamma vinster för det svenska samhället. Detta upprepar sig på alla nivåer i offentlig sektor och det blir naturligtvis svårare att hävda att detta inte är bra när statsministern föregår med dåligt exempel.
Var går då gränsen mellan det lämpliga och det olämpliga? Det är ju en gradfråga mellan att vara en deltagare i företagsevenemang till att vara en betald lobbyist i fårakläder. Gissningsvis skulle vissa uppfatta det som väl hårt att kalla det de gör som korruption eller på gränsen till.
Som jag ser det rör sig detta i ett gränsland mellan att presentera sin egen verksamhet, vilket naturligtvis en offentlig organisation ska göra på lämpligt sätt, och att med eller utan ersättning delta i ett företags marknadsföring. Det kan också handla om att bedriva påverkansaktiviteter i en viss fråga, d.v.s. lobbyism:
Lobbying, lobbyism eller lobbning (av engelska: lobby), alternativt påtryckning,[1] är en aktivitet utförd av en individ, en grupp eller en organisation som syftar till att påverka makthavare, ofta inom politiken, att använda sin makt för att gynna vissa intressen, idéer eller åsikter.[2] Lobbyister kan vara anställda som PR-konsulter eller ombudsmän. Närliggande begrepp är public affairs och samhällskontakter.
I denna definition nämns inte att lobbyism kan bedrivas även av offentliga tjänstepersoner under pågående arbete men det är den funktion som jag får intrycket av när det gäller olika typer av framträdanden och utspel.
Om en tjänsteperson har ett uppdrag eller bedriver en verksamhet vid sidan om sin anställning kallas det en bisyssla. Vad en offentliganställd får göra i detta hänseende regleras i Lag (1994:260) om offentlig anställning där det står:
7 § En arbetstagare får inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende.
Observera att bisysslan inte behöver vara avlönad utan det centrala är att en anställd tjänsteperson inte får syssla med sådant som kan ge intryck av att hens och därmed i förlängningen myndighetens opartiskhet kan ifrågasättas. Om en myndighet inte uppfattas som opartisk och rättvis utan kan påverkas av utomstående så faller rätt mycket av idéen om ett rättssamhälle. För att förhindra att en sådan situation uppstår bör den enskilda myndigheten dels se till att samtliga anställda är informerade av vad som gäller, dels ha en tydlig rutin för hur bisysslor ska godkännas av arbetsgivaren.
Inte så komplicerat kan tyckas men när jag för några månader sedan skickade ut en fråga till samtliga regioner (jag vill här passa på att ge ett stort tack till samtliga de registratorer och andra som ansträngt sig för att få fram uppgifterna i respektive organisation) :
Hej!
Jag skulle vilja ha de godkännanden som gjorts för bisysslor inom verksamheter av typen digitalisering och vård-it. Det gäller även för de tillfällen då regionen godkänt att medarbetare framträtt på mässor m.m. och ersatts av vårdsystemsleverantörer o.dyl. för resa och uppehälle.
Tacksam för svar!
var svaren mycket varierande. Några exempel:
Region Norrbotten har ingen anställd som uppgett bisysslor inom verksamheter av typen digitalisering och vård-it. Region Norrbotten har ingen uppgift på vilka ersättningar(resor o dyl) som medarbetare erhåller inom en godkänd bisyssla. Dessa ersättningar är en uppgörelse mellan den enskilde och det företag/organisation som har anlitat de och ligger utanför Region Norrbotten.
Jag har gjort en genomgång av registrerade bisysslor inom Region Kronoberg och kan inte se något som passar in på det du efterfrågar.
Angående enstaka tillfällen kring ex mässor där medarbetare ersatts av vårdsystemsleverantörer är det inte förenligt med våra rutiner kring jäv, mutor och korruption.
Vi har stämt av med HR-ansvarig på Region Västerbotten och fått information om att vi enbart registrerar och sammanställer beslut där bisyssla förbjuds. Vi har dessvärre ingen sammanställning kring det som efterfrågas.
Region Örebro län, Regionservice, Område IT har två godkända bisysslor inom verksamhetsområdet digitalisering. Båda avser webb utveckling i liten omfattning varav den ena ideellt och under avveckling.
Vad det gäller den andra frågeställningen finns inga allmäna handlingar att delge i frågan.
Jag har mottagit er frågor om bisysslor. Regionen har inte en sådan sammanställning som efterfrågas. Medarbetare som arbetar med digitalisering och vård-it finns i stora delar av regionen och jag ser inte hur sådan avgränsning ska göras.
Tack för din fråga. Det är upp till ansvarig chef att bedöma från fall till fall - det finns ingen samlad information vilka bisysslor som är godkända/icke godkända.
Vi för inget centralt register över godkända bisysslor. Vår rutin bygger på att det är ansvarig chef som hanterar sina medarbetare. Vi har heller inte något centralt register på individer som har ersatts av vårdsystemsleverantörer. Är det någon specifik verksamhet du är intresserad av?
Region Sörmland har ingen förteckning över samtliga godkända bisysslor. Vi kan därför inte urskilja vilka olika typer av bisysslor det finns, då varje chef godkänner sina medarbetares bisysslor.
Vi förhåller oss till vår riktlinje för representation samt att vi har skrivit på nationellt avtal för samverkansregler med medicinsk teknik och läkemedelsföretagen.
Samverkansregler, vård och industri | SKR
Någon region försökte till och med hävda att det skulle strida mot dataskyddsförordningen att lämna ut uppgifterna.
Sammantaget sticker Region Uppsala ut med både ett regelverk och ett uppdaterat register över bisysslor inklusive typ av bisyssla. I övrigt så tycks regionerna ha dålig koll på bisysslorna samt att informera om vad som gäller. Detta trots att det verkar ganska enkelt att lägga in uppgifterna i HR-systemet och sedan göra utdrag. Frågan verkar helt enkelt inte intressera och den är dessutom i hög grad osynlig inte bara för organisationen själv utan även för allmänheten.
Senare i höst har vi planerat att ha ytterligare ett seminarium om digitalisering och varför det inte alltid fungerar så bra. En faktor som påverkar är naturligtvis om digitaliseringen styrs av andra intressen än organisationens egna, d.v.s. om det förekommer påverkan utifrån som kan vrida utvecklingen i en för organisationen mindre ändamålsenlig riktning. Och om denna påverkan sker via medvetna eller omedvetna "femtekolonnare" i den egna verksamheten.
Är det till exempel förenligt med rollen som tjänsteperson att framträda på seminarier vars syfte är att marknadsföra en viss produkt eller tjänst? Eller kan man som kommunal it-chef utan brasklappar ingå i en reklamfilm från en tjänsteleverantör eller i en annons? Kan en kommunchef ingå vara aktiv medlem i en "förening" finansierad av en tech-jätte som säljer tjänster i kommunsektorn? Eller en överläkare som i artiklar hävdar att en viss tjänst skulle innebära stora vinster för verksamheten och patienterna trots att det helt saknas evidens för detta (jmf läkemedel)? Har ni fler penibla exempel - hör gärna av er!
Sammanfattningsvis uppfattar jag det som att det idag förekommer en mängd lobbyister och marknadsförare i offentlig sektor utan att detta kallas vid sitt rätta namn. Som jag ser det är det inte pengarna (som i många fall inte ens förekommer) som är problemet utan att vi låter leverantörer gå in och styra utvecklingen by proxy utan att detta ens diskuteras. Återigen handlar det alltså om makten över digitalisering och AI.
