Som ung och mycket historieintresserad såg jag Andrzej Wajdas film Det förlovade landet som är en beskrivning av en oerhört hetsig period i kapitalismens historia skildrad utifrån textilindustrin i Lodz. Handlingen är centrerad kring tre kapitalägare som med vilka medel som helst försöker få igång en fabrik för att utnyttja den nya textiltekniken för att bli rika. En inte oväsentlig del i deras väg mot rikedom är att hantera politiker som antingen kan gå med eller emot dem och som samtidigt har starka egna intressen i den rasande utvecklingen. Filmen är en av dem som jag ständigt återkommer till i minnet som en referens även om jag inte sett om den. På senare tid har den i mitt tänkande börjar sammanfogas med inne-sociologen Harmut Rosas teorier om social acceleration och resonans om hur den sociala utvecklingen är så otroligt snabb men vi samtidigt inte har tid med ens det mest väsentliga och att vi definitivt inte vet varför vi har så bråttom. Tillsammans utgör filmen och Rosa en möjlighet till förståelse av varför vi ser digitalisering (dagens textilindustri) som både en obetvinglig kraft och samtidigt något som ger tidigare okända vägar till oerhörd rikedom och makt.
Ytterligare en likhet är det ofta osunda förhållandet mellan den offentliga och den privata sektorn när det kommer till digitalisering. Gränsdragningsproblem har funnits sedan tidigare när det gällt hårda materiella varor och tjänster där exempelvis byggherrar och asfaltleverantörer velat påverka offentliga tjänstemän och politiker till sin affärsfördel. Jag kommer själv ihåg debacle med ishockey-resor som höga tjänstemän i det landsting jag jobbade blev medbjudna på av byggföretag. Utan att ha en alltför bitter människosyn delar jag bilden som presenterades i media att det fanns en avsikt med den generösa gåvan, att den var ett försök att påverka de lokala makthavarna i upphandlingen av byggentreprenör. Med all rätt blev detta en lokal skandal eftersom kommuner och regioner inte får stödja enskilda näringsidkare och inte heller, utom i specifika undantagsfall, bedriva marknadsföring som gynnar enskilda näringsidkare. Undantagsfall skulle kunna vara om det marknadsföringen skulle kunna ses som allmänt intresse eller gynna samtliga kommuninnevånare.
Som var och en förstår är detta centrala principer både för att säkerställa att kommunens eller regionens invånare får så bra förutsättningar som möjligt och för att kväva den allestädes närvarande risken för korruption i sin linda.
När det kommet till den hetsiga digitaliseringen verkar denna typ av självklarheter som bortblåsta trots att det påvistas hur sällsynt lätt det är att påverka även den nationella digitaliseringsprocessen, som här. Istället verkar många kommuner/regioner villigt träda ut på dansgolvet när de blir uppbjudna av lobbyister och säljare från de stora it-företagen. Detta har blivit särskilt tydligt nu Microsoft m fl känner sig trängda i molndiskussionen och rullar ut det fulla lobbyartilleriet för att övertyga inte minst kommuner om att det visst går att fortsätta som förut. I min värld överträder ett antal kommuner nu vad som får anses som lämpligt då det kommer till gynna enskilda näringsidkare a.k.a exempelvis Microsoft. Låt mig ta några exempel som kommit till min kännedom.
Burlövs kommun gör en ren marknadsföringsfilm för MS (tipstack till P.K.) där kommunen villigt ställer upp och går i god för företagets it-tjänster i vackert motljus. Jag skriver och frågar kommunen vad man fått i ersättning för denna insats och det visar sig att de inte fått något i motpresentation (senare tänker jag att det varit ännu värre om de fått betalt för det). Jag ställer då frågan: Vad var ert motiv att delta i något som liknar en reklamfilm för Microsoft?. På denna fråga har jag ännu efter tre veckor inte fått något svar.
Örebro kommun har valt att göra en reklamsatsning tillsammans med Atea, en huvudleverantör av amerikanska molntjänster, där man mycket välvilligt intar Ateas perspektiv på frågan. Sammanfattningsvis att det egentligen inte finns något alternativ till Office 365 och Teams. En mörk framtid målas upp: skugg-it, att man måste backa osv. Olyckligtvis framställs dessutom säkerhet som ett tungt vägande skäl till att man måste gå emot gällande lagstiftning. Kommunens representant efterfrågar "en riktning" trots att det redan idag är tydligt vad som är tillåtet.
Vingåker kommun lägger ut en film på sin webbplats med lovord från Microsoft om hur duktiga kommunen är på att använda företagets tjänster (tipstack A.C.).
Detta är som sagt bara ett axplock av gemensamma marknadsförings- och påverkansinsatser där kommuner tillsammans med Microsoft inte bara hyllar företagets tjänster utan även direkt och indirekt försöker påverka i den infekterade frågan amerikanska molntjänster. Att kommunen och leverantören inte har helt identiska behov är en självklarhet som lyser helt med sin frånvaro i den supermysiga stämningen i filmerna.
Låt oss lämna frågan om detta är formellt sett lagligt och istället fundera på om detta agerande på något sätt gynnar respektive kommuns invånare, d.v.s. kommunens egentliga ledstjärna i alla aktiviteter. Själv har jag mycket svårt att hitta några som helst positiva aspekter i detta, däremot desto fler negativa. Förutom korruptionsrisken och snedvridna prioriteringar som ju är uppenbart är just detta med att aktörer i svensk förvaltning börjar agera för att påverka en nationellt central fråga i en viss riktning som jag ser som allvarlig. Ytterst är detta faktiskt ett vägval som ska påverka Sveriges säkerhet, både genom att försöka kringå internationella överenskommelser och genom att delta i försök att göra stora mängder svensk information potentiellt tillgänglig för utländska myndigheter på ett sätt som inte är tillåtet.
Att först förorda att lagstiftningen inte bör följas och därefter hävda att det är av en öm omsorg om informationssäkerheten klingar mycket orent i mina öron. Mitt förtroende för dessa kommuners arbete med systematisk informationssäkerhet sjunker under nollpunkten om man intar linjen att externa krav är optional att följa.
I och för sig är det förklarligt att enskilda kommuner agerar på det här sättet när deras ledarhund SKR upprepat fronderar mot den svenska förvaltningsgemensamma linjen och istället stödjer de amerikanska molnjättarnas intressen (ja, jag vet att de själva tårögt skulle säga att de stödjer kommunerna men maken till björntjänst får man leta efter). Microsoft är dessutom påtagligt närvarande i regeringens digitaliseringsråd och i i princip alla sammanhang där molnfrågor diskuteras.
På samma sätt som i textilindustrins Lodz är digitaliseringens ekonomiska och politiska makthavares intressen sammanflätade på ett sätt som är ogenomträngligt för medborgarna. Att nysta upp och återgå till en armlängds avstånd mellan olika aktörer borde vara en viktig valfråga eftersom den nuvarande situationen knappast gynnar kommuninvånare vare sig i Örebro eller annorstädes.
Tillägg: Fick detta mycket intressanta länktips (tack Pia T!) från Danmark som visar att det inte är helt utan risk att ha alltför nära samröre med leverantörer.
