Jag skrev en krönika om överanvändningen av säkerhetsskydd men kanske behöver frågan kläs med litet konkretion för att överanvändningen ska bli tydlig även för dem som har förmånen att betrakta det hela på avstånd.

Här kommer därför en tablå om hur det kan gå till. Exemplet är fiktivt, alla likheter med verkligheten är oavsiktliga men det kan finnas spår av jordnötter.

Det hela börjar med att det uppmärksammas i olika sociala forum att X-myndigheten går ut med ett upphandlingsunderlag där konsulter sökes för att säkerhetskontrollera tusentals anställda. Många i säkerhetsbranschen höjer på ögonbrynen, X-myndigheten är inte att betrakta som en verksamhet som har betydelse för Sveriges säkerhet, snarare är myndigheten på den mjuka än den hårda sidan samhället. Hur skulle tusentals anställda kunna få tillgång till hemlig information i den verksamheten? Det finns ett antal skäl, vid sidan om att säkerhetskontroller är integritetskränkande och bara ska tillgripas när det verkligen är befogat, som gör att den här typen av masskontroller kan ifrågasättas. Den byråkratiska apparaten, kostnaden och att en myndighet som redan har svårt att få ihop bemanningen nu reser helt nya hinder i rekryteringsprocessen.

Man kan ju bli nyfiken och begära ut den säkerhetsskyddsanalys som utgjorde underlag för det drastiska beslut som i sin tur ledde till upphandlingen. Någon gjorde det och fann till sin förvåning att analysen inte höll måttet på något sätt. En sådan analys är strängt formaliserad och ska innehålla skyddsvärden, hotanalys m.m. Inget av detta finns med i den analys som X-myndighetens säkerhetsskyddschef tagit fram utan juridiskt stöd. I ett mycket övergripande scenario beskrivs vad som eventuellt skulle kunna hända om myndighetens hela verksamhet i ett slag upphörde vilket knappast ens den mest välvillige skulle anse vara en beskrivning av skyddsvärden. I analysen sägs till och med

Som framgår av kapitel 2 förekommer för närvarande inte säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter vid myndigheten.

Det som var intressant var det som X-myndigheten eventuellt skulle kunna göra senare.

Jag ska inte fördjupa mig närmare i denna lättsinniga produkt utan nöja mig med att samma näsvisa person som begärde ut säkerhetsskyddsanalys återkom med frågan om detta verkligen var en färdigställd analys och inte bara ett första utkast. Svaret kom prompt att det var en fastställd analys som nu var insänd till regeringen med en hemställan till regeringen att X-myndigheten skulle läggas till i bilagan till säkerhetsskyddsförordningen över de myndigheter som får besluta om att placera befattningar i säkerhetsskyddsklass 2 och 3.

Parallellt rådde frustration bland X-myndighetens jurister som inte alls delade säkerhetsavdelningens i analysen framförda åsikt att X-myndigheten är en verksamhet av betydelse för Sveriges inre säkerhet. Detta eftersom det X-myndighetens verksamhet inte går att rättsligt placera in i det som lagstiftningen beskriver som verksamhet av betydelse för Sveriges inre säkerhet.

Som så ofta blir invändningar av denna typ ansedda som ett aktivt motarbetande istället för som värdefulla synpunkter från ett centralt kompetensområde. Processen var redan igångsatt, hemställan inskickad till regeringen och planer för att inleda säkerhetskontroller gjordes, häpnadsväckande nog med tanken att börja med att säkerhetskontrollera generaldirektören (!).

Sedan kom hemställan tillbaka från departementet (vilket hedrar departementet) utan åtgärd, möjligen med en uppmaning om skärpning.

Man skulle kunna hoppas att en myndighet tar till sig att det här nog var ett misstag. Tyvärr verkar X-myndigheten snarare blivit sporrad att ta ny tag för att få igenom sin vilja till säkerhetsskydd och det främsta intresset ligger snarare i att gräva ner sina misstag. När säkerhetsskyddsanalysen nu begärs ut så påstås den innehålla sekretessbelagt material och kan bara lämnas ut med allt innehåll borttaget. Den som läst analysen vet att den inte innehåller något som kan ses som känsligt. Här finns ytterligare en missuppfattning, OSL innehåller ingen paragraf som säger att myndigheters pinsamheter bör undanhållas allmänheten. Om hela denna historia vore sann skulle jag önska att fler begär ut analysen och överklagar om utlämnande inte sker.

För att tala allvar så är säkerhetsskydd en alldeles för allvarlig funktion för att hanteras på det mycket slarviga och okunniga sätt som beskrivs i det fiktiva exemplet ovan. Låt oss alla berörda hjälpas åt att få en tillämpning av säkerhetsskydd som är rimlig och därmed effektiv. Ett första steg är att de säkerhetsskyddsanalyser som görs håller en hög kvalitet utan bias att säkerhetsskydd ska införas. Och att det aldrig är fel att ta litet hjälp av jurister.